reality check

ibland blir jag förvånad över mig själv.

jag kan sitta och klaga på mig själv, på folk runt om mig och på att jag inte har några kläder.
blir lite rädd för mig själv, vad är detta för sätt att hålla på?

jag är frisk
jag har mat och tak över mitt huvud
jag har en familj som älskar mig och som jag älskar av hela mitt hjärta
jag har stöd från vänner och familj och jag stödjer dom till 100 %.

på en minut kan ens liv förändras, man kanske aldrig hinner säga hur mycket ens nära betyder för en, och jag är rädd för det.
jag är rädd att min familj inte vet hur mycket jag älskar och ser upp till dom.

livet handlar om balans, glädje och kärlek.
inte att sitta och klaga över sig själv.

man är unik och ALLA är vackra på något sätt, så är det bara.
om mår bra inne så mår det yttre bra också.

jag skänker ikväll en tanke till alla som inte har en familj, jag lider med dom, för sin familj är något av de bästa och de viktigaste en människa har.

livet kan ta slut.
så är det bara, det kan ta slut fort.
man ska leva ut livet till varje pris, och älska sina nära och kära, och även bevisa det för dom, alla har sina olika sätt att visa det.

jag kommer alltid stötta och älska min familj.
jag skulle vilja vara med dom i 100 år till, dom får mig att må bra och jag vet att även om man som person misslyckas så stöttar dom alltid en , och är även med när man reser sig från misstag.

livet är som en berg och dal bana, det vet vi alla om.
när " vagnen" är på väg neråt är det bra att hålla i sig hårt i " handtaget"
handtaget är sin familj, sina nära och kära.
dom finns alltid där, och det känns så bra.

man vågar göra misstag, man vågar resa på sig och titta framåt, skapa minnen och hitta någon slags inre ro i sig själv.

jag kan sitta ibland och vara rädd för att någon i min familj ska bli sjuk, att jag ska bli sjuk, men..om man tänker så så kommer man inte vidare i livet.
jag vet att jag behöver lära mig se positivt på livet, göra mina misstag, våga ta chanser, skapa minnen, och med det stöd från min familj jag har i ryggen, vet jag att jag klarar av att göra dessa saker utan problem.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0